Vaknade upp sent lördag morgon för att utnyttja att vi båda, ÄNTLIGEN, fått gå på semester. Lättnaden i de orden har aldrig nånsin känts så befriande. Vi satt ute på altanen en lång stund och åt frukost och läste, LÄSTE, i våra böcker samtidigt som regnet strilade ner och lät sådär perfekt mysigt när det studsade lätt mot taket. Ni anar inte hur sällan man får tid till sådana morgonar numera, så gissa om vi njöt..
När regnet passerat och vi tröttnat på att göra ingenting bestämde vi oss för att åka och hika och gå lite i naturen för en gångs skull. Så mysigt, skönt och befriande att få gå på ojämn mark, bland träd och buskar, utan att höra bilar närma sig. När man har gått i skogen nästan varje dag, och sen inte gör det på ett halvår, då är det faktiskt en slags befrielse att gå där.
När regnet passerat och vi tröttnat på att göra ingenting bestämde vi oss för att åka och hika och gå lite i naturen för en gångs skull. Så mysigt, skönt och befriande att få gå på ojämn mark, bland träd och buskar, utan att höra bilar närma sig. När man har gått i skogen nästan varje dag, och sen inte gör det på ett halvår, då är det faktiskt en slags befrielse att gå där.
1 kommentarer
Ellen
31 Aug 2014 19:52
Hej Sandra :) Mysig blogg du har! Kan du ta kontakt med mig via min mail, har lite frågor! [email protected]
Mvh Ellen
Kommentera